Ligandrol vs ostarine: två SARMs utan steroidkärna från olika bolag

Jämförelsetabell: ligandrol och ostarine

Tabellen samlar uppgifter som kan verifieras mot fackgranskade publikationer och myndighetskällor. Det som inte kan verifieras markeras som saknat.

Kärnuppgifterna återkommer på produktsidorna för Ligandrol (LGD-4033) och Ostarine (MK-2866).

Ursprung: Ligand Pharmaceuticals och GTx

De två substanserna kommer från två skilda utvecklingslinjer som löpte parallellt under 2000-talet. Ostarine tillhör arylpropionamid-serien från University of Tennessee, som Dalton och Miller lade grunden till i Discovery of nonsteroidal androgens och som GTx sedan tog vidare kliniskt; bakgrunden beskrivs i Discovery and Therapeutic Promise of Selective Androgen Receptor Modulators. Ligandrol utvecklades av Ligand Pharmaceuticals i San Diego på en pyrrolidinyl-benzonitril-stomme, en femledad kväveheterocykel med två trifluormetylgrupper, och licensierades 2014 till Viking Therapeutics under namnet VK5211. Strukturskillnaden är inte kosmetisk: substanserna ger olika metaboliter och kräver egna referensstandarder vid analys, vilket förklaras på sidan om strukturklasser bland SARMs.

Humanstudierna: en fas 1-studie mot ett fas 3-program

Dokumentationen är asymmetrisk. Ligandrols enda fackgranskade humanstudie är fas 1-studien av Basaria m.fl. 2013, där 76 friska män 21–50 år fick placebo eller stigande dosnivåer under 21 dagar; primära mått var säkerhet, tolerabilitet och farmakokinetik, sekundära mått var fettfri kroppsmassa och trappstegstest. Fas 2-studien VK5211 i 108 personer efter höftfraktur (NCT02578095) presenterades vid ASBMR 2018 med förändring av fettfri kroppsmassa som primärt mått, men har såvitt vi funnit inte publicerats i en tidskrift. Ostarine har däremot fas 2 i 120 friska äldre, fas 2 i cancerpatienter, fas 3-programmet POWER och fas 2 i avancerad bröstcancer 2024. Tabellen med fas, population och utfallsmått finns på sidan SARMs i kliniska studier.

Halveringstid och hormonella mått i fas 1

Ligandrol är den av de två som har ett fackgranskat halveringstidsvärde. Fas 1-publikationen anger en eliminationshalveringstid på 24–36 timmar och rapporterar dosberoende sänkningar av totalt testosteron, SHBG och HDL-kolesterol, som återgick efter avslutad exponering inom studiens uppföljning. För ostarine finns inget motsvarande fackgranskat halveringstidsvärde som vi kunnat verifiera; det tydligaste laboratoriefyndet i fas 2 2011 var förhöjt ALT vid den högsta dosnivån. I dopningskontroll spåras ligandrol via di- och trihydroxylerade metaboliter i urin enligt Human in vivo metabolism study of LGD-4033, och båda substanserna påvisas långt efter exponering, vilket Detection of SARMs in doping control analysis beskriver.

Den enda direkt jämförande studien: ovariektomerade råttor

Ligandrol och ostarine är, såvitt vi funnit, det enda paret av SARMs som jämförts direkt i en fackgranskad studie, och den är gjord i råtta. Roch m.fl. 2020 gav ovariektomerade Sprague-Dawley-råttor någon av substanserna i tre dosnivåer under fem veckor och mätte kapillärtäthet, muskelfiberstorlek och citratsyntasaktivitet i gastrocnemius och longissimus. Kapillärtätheten var högre i båda grupperna än hos ovariektomerade kontroller, fiberstorleken förändrades inte under någon av substanserna, och citratsyntasaktiviteten var högre i longissimus under ostarine. Studien säger ingenting om människa, men den är det närmaste en direkt jämförelse som litteraturen erbjuder.

Oönskade fynd i fallrapporter

Båda substanserna förekommer i fallrapporter om leverskada, ofta i produkter av okänt innehåll. Flores m.fl. 2020 beskriver fall kopplade till produkter märkta som ligandrol respektive enobosarm, och Barbara m.fl. 2020 ett fall där produkten innehöll både RAD-140 och LGD-4033. Den systematiska genomgången av Vignali m.fl. 2023 räknade 15 fallrapporter om leverskada för klassen som helhet. Eftersom JAMA-analysen 2017 visade att många internetprodukter inte innehöll den deklarerade substansen, går det inte att hänföra fallen till en specifik molekyl med säkerhet.

WADA och svensk status

Idrottsligt är de likställda; i Sverige skiljer Läkemedelsverkets uttalande dem åt. Båda står i avsnitt S1.2 och nämns med namn i Antidoping Sveriges lista. Läkemedelsverket har i sitt frågeforum uttalat att enobosarm normalt är att betrakta som läkemedel och att införsel för eget bruk därför inte är tillåten, medan ligandrol tillhör de SARMs myndigheten ännu inte bedömt. Ingen av dem är klassad som narkotika eller hälsofarlig vara per 2026-09-17 enligt de källor vi granskat. Den fullständiga genomgången finns på sidan SARMs och svensk lagstiftning. Produktsidan för ostarine hålls som utkast av detta skäl.

Varför studiedesignerna inte går att lägga bredvid varandra

Att båda substanserna har mätt fettfri kroppsmassa betyder inte att värdena kan jämföras. Ligandrols fas 1-studie pågick 21 dagar i friska män 21–50 år med säkerhet som primärt mått; fettfri kroppsmassa var ett sekundärt mått i en kort studie som inte var dimensionerad för det. Ostarines fas 2-studie 2011 pågick 12 veckor i personer över 60 år och postmenopausala kvinnor med fettfri kroppsmassa som primärt mått, och fas 3 gjordes i lungcancerpatienter under kemoterapi. Populationer, längd, mätmetodik och statistisk dimensionering skiljer sig så mycket att en siffra från den ena studien inte säger något om den andra. Det är också därför vi på produktsidorna återger varje studies eget mått och avstår från att sammanfatta dem till en slutsats.

Öppna frågor per 2026-09-17

Flera frågor är obesvarade i litteraturen för båda substanserna. Ingen av dem har data längre än två år, ingen humanstudie har jämfört dem, och fas 2-studien på ligandrol saknar fackgranskad publikation trots att den presenterades 2018. För ostarine pågår enligt clinicaltrials.gov prövningar i bröstcancer och i kombination med GLP-1-receptoragonister, medan ligandrol såvitt vi funnit inte har någon aktiv registrerad prövning. Vi uppdaterar den här sidan kvartalsvis mot PubMed och clinicaltrials.gov och anger datum för senaste granskning längst ned.

Vad jämförelsen inte kan säga

Det finns ingen humanstudie som jämför ligandrol och ostarine, och fas 1-studien på ligandrol har en annan population, längd och design än ostarines fas 2- och fas 3-studier. Det går därför inte att med stöd i källor rangordna substanserna efter påverkan på något mått hos människa; sådana rangordningar i handeln bygger på självrapportering. Vi begränsar oss till det som publikationerna bär och hänvisar till grundsidan om SARMs, kunskapshubben och kategorin SARMs. En motsvarande jämförelse finns för ostarine och RAD-140.

Jamforelse

Vanliga frågor

Har ligandrol och ostarine jämförts direkt?

Bara i råtta. Roch m.fl. 2020 jämförde dem i ovariektomerade råttor med kapillärtäthet, fiberstorlek och citratsyntas som mått. Ingen humanstudie har jämfört dem.

Vilken halveringstid har ligandrol?

24–36 timmar enligt fas 1-publikationen i Journals of Gerontology 2013. Något fackgranskat värde för ostarine har vi inte kunnat bekräfta.

Vad sågs i ligandrols fas 1-studie?

Dosberoende sänkning av totalt testosteron, SHBG och HDL-kolesterol under 21 dagar, som återgick efter avslutad exponering inom studiens uppföljning.

Är någon av dem godkänd som läkemedel?

Nej. Ingen SARM är godkänd per 2026-09-17. Läkemedelsverket har dock uttalat att enobosarm normalt är att betrakta som läkemedel i lagens mening.

Källor

1. Discovery of nonsteroidal androgens, Biochemical and Biophysical Research Communications, 1998.
2. Discovery and Therapeutic Promise of Selective Androgen Receptor Modulators, Molecular Interventions, 2005.
3. The safety, pharmacokinetics, and effects of LGD-4033, a novel nonsteroidal oral, selective androgen receptor modulator, in healthy young men, The Journals of Gerontology: Series A, 2013.
4. The selective androgen receptor modulator GTx-024 (enobosarm) improves lean body mass and physical function in healthy elderly men and postmenopausal women: results of a double-blind, placebo-controlled phase II trial, Journal of Cachexia, Sarcopenia and Muscle, 2011.
5. Effects of enobosarm on muscle wasting and physical function in patients with cancer: a double-blind, randomised controlled phase 2 trial, The Lancet Oncology, 2013.
6. Study Design and Rationale for the Phase 3 Clinical Development Program of Enobosarm, a Selective Androgen Receptor Modulator, for the Prevention and Treatment of Muscle Wasting in Cancer Patients (POWER Trials), Current Oncology Reports, 2016.
7. Activity and safety of enobosarm, a novel, oral, selective androgen receptor modulator, in androgen receptor-positive, oestrogen receptor-positive, and HER2-negative advanced breast cancer (Study G200802): a randomised, open-label, multicentre, multinational, parallel design, phase 2 trial, The Lancet Oncology, 2024.
8. Human in vivo metabolism study of LGD-4033, Drug Testing and Analysis, 2018.
9. Detection of SARMs in doping control analysis, Molecular and Cellular Endocrinology, 2018.
10. Ostarine and Ligandrol Improve Muscle Tissue in an Ovariectomized Rat Model, Frontiers in Endocrinology, 2020.
11. Drug-Induced Liver Injury by Selective Androgenic Receptor Modulators, Hepatology Communications, 2020.
12. Drug-Induced Liver Injury Associated With Alpha Bolic (RAD-140) and Alpha Elite (RAD-140 and LGD-4033), ACG Case Reports Journal, 2020.
13. Systematic Review of Safety of Selective Androgen Receptor Modulators in Healthy Adults: Implications for Recreational Users, Journal of Xenobiotics, 2023.
14. Chemical Composition and Labeling of Substances Marketed as Selective Androgen Receptor Modulators and Sold via the Internet, JAMA, 2017.
15. Dopinglistan: S1. Substanser med anabol effekt, Antidoping Sverige, 2026.
16. Vill beställa SARM (Läkemedelsverkets frågeforum), Läkemedelsverket, 2024.